AswedetasteofAustralia

Klagomål om dålig update, jag medhåller!

Tyvärr blir det inte så mycket mer ord trolleri idag. Schemat är väldigt tajt just nu.

Packa, städa, sola, festa, planera, fixa, trixa, sola, festa, festa, sola, packa om, fixa lite mer, planera lite mer. Just det, äta också. Busy busy med andra ord!

Nu ska vi trixa lite mer.

Håll tummarna.



På måndag blir det kallt.

Så har man tagit lycka till en ny nivå!
Sista tentan är skriven, sista uppsatsen är gjord och sista nudelpaketet är ätit (fram till mars iaf).
Har nog aldrig sett så mkt fram emot att skriva ett prov som jag gjorde imorse, jag lovar, den sista punkten jag skrev kändes grym.

När jag klev ut ur salen stekte solen och det fanns bara ett mål i sikte - strand och öl. Okej det var två.

Jag lämnar er med bilder, som i detta fall säger mer än ord.

Nu fortsätter jag att fira.

Idag har mina argument hållt låg standard. Jag erkänner.
Klockan var två och jag hade länge och väl letat efter något eller någon som kunde rättfärdiga mitt soffliggande en sån här grymt solig dag.

Tillslut reste jag mig upp ur soffan, satte på mig bikini, ställde mig på ballkongen för att ta ett sista kik i hopp om att bli lite strand pepp.




"Ganska jobbigt att få in sand i skavsåret, sen är det ju ändå lite sent att gå ner till stranden och sola nu..."

Japp, det blev mitt slutgiltiga argument. Jag sneglade på soffan igen som såg väldigt inbjudande ut, och här ligger jag än...

Ett husdjur skulle ha lyssnat med full uppmärksamhet och givit mig en medhållande blick. Kanske ska ta och skaffa en katt igen? En trogen lyssnare.

Abraham Lincoln was elected to Congress in 1846.
John F. Kennedy was elected to Congress in 1946.

Abraham Lincoln was elected President in 1860.
John F. Kennedy was elected President in 1960.

Both were particularly concerned with civil rights.
Both wives lost their children while living in the White House.

Both Presidents were shot on a Friday.
Both Presidents were shot in the head.

 

Lincoln 's secretary was named Kennedy.
Kennedy's Secretary was named Lincoln .

Both were assassinated by Southerners.
Both were succeeded by Southerners named Johnson.

Andrew Johnson, who succeeded Lincoln, was born in 1808.
Lyndon Johnson, who succeeded Kennedy, was born in 1908.

 

John Wilkes Booth, who assassinated Lincoln, was born in 1839.
Lee Harvey Oswald, who assassinated Kennedy, was born
in 1939.

Both assassins were known by their three names.
Both names are composed of fifteen letters.

 

Lincoln was shot at the theater named 'Ford'.
Kennedy was shot in a car called ' Lincoln ' made by 'Ford'.

Lincoln was shot in a theater and his assassin ran and hid in a warehouse.
Kennedy was shot from a warehouse and his assassin ran and hid in a theater.

Booth and Oswald were assassinated before their trials.

A week before Lincoln was shot, he was in Monroe , Maryland
A week before Kennedy was shot, he was with Marilyn Monroe....

Weird ey?

Varje dag är verkligen full av historier, överallt. Man ser dem, man hör dem och man lever i dem. Vissa dagar, situationer och personer är givetvist olika intressanta, men är man uppmärksam på livet så finns det väldigt mycket roliga storys där ute.

Det är extra kul om man är observant på hur människor lever ut sina olika karaktärer i olika sammanhang. Den bittra busschauffören, den hurtiga gym-instruktören, den övertrevliga butiks-assistenten, ja, listan kan göras lång. Det är också kul när man liksom vet hur en situation kommer att utvecklas, just på grund av att man känner till karaktärs spelet.

En favorit är bland annat den där äldre tjuriga tanten som gjort karriär som busschaffis. Hon som har den blåa uniformen och kepsen med bussbolags loggan på. Håller självsäkert i ratten med ena handen, medans den andra vilar på dörrkanten. Hon har stenkoll på priserna och låter absolut ingen slinka förbi om inte varje öre är betald. Det finns ju vissa resenärer som försökt lura henne vid påstigningen och säga en busshållplats inom zonen innan en prishöjning, men den här chaffisen är ruttinerad. Så hon stannar till vid tillsagd busshållsplats (trots att ingen plingat), riktar sin mikrofon tätt mot hennes mun, harklar till och sedan ryter: "Jaha, så var det avstigning för pojkarna i keps där bak!" - Hon har stenkoll. Biljett-smitarna hoppar av bussen med ett språng. När dörrarna stängs, rättar hon till kepsen, kniper ihop läpparna, greppar ena handen om ratten igen och lutar sig tillbaka i sätet, mig kommer man inte undan...

Hon fortsätter sin färd och njuter varje sekund över att vara den som håller i rodret. Vid varje stopp hörs ett utrop från högtalarna, för att markera sin erfarenhet inom området upprepar hon stations namnet- med ett övertydligt tonläge i upprepningen.
Hennes bittra passion till sitt yrke fascinerar, och man bara vet att just hon har en egen kaffekopp i personal rummet, den koppen är helig, den rör man inte.

Lustigt det där, vilka roller man förväntas bemöta eller själv inta. Sitter man på en restaurang och personalen inte ler, smörar eller är uppmärksam så blir man ju förvånad, nästan irriterad. Man liksom förväntar sig ett spel, trots att man vet att personen i fråga egentligen är bitter för att klockan är mycket, hungern har slagit in och ska nu behöva ta tag i gästerna disk...

Life is art - created.

Råkade av en slump ramla in på en blogg som mer eller mindre bestod av recept och förberedning av fiberrika frukost måltider, kalori förbrukings-uträkning av diverse morgon promenader (det finns tydligen många olika kategorier av morgonpromenader), och - bloggens highlight - en två minuters videoinspelning där bloggaren sminkar sig själv i kameran (hon var redan sminkad när hon börjar). Trots att merparten av bloggen innehöll Gestapo strikta mat-tips, slutade var och varannat inlägg med - "Glöm inte att unna dig att äta vad du själv vill." Denna blogg, liksom alla andras, bjöd även på lite shoppingstips där man t.o.m fick äran att se bilder på kvittona OCH tillbehörande shopping påsar. Inte nog med detta; dessa var ambitiöst konverterade i polaroid style - både orginellt och väl uttänkt för bildeobjekten (nyinköpta leggings).

Undrar om folk bloggar och seriöst tänker "det här är det bästa ur mitt liv jag kan underhålla en läsare med" eller om det funkar som någon patetisk själv-terapi "ooj, igår slank det ner en chockladbit efter middagen, men det gör ju inget, jag har ju gått ner 3 kg på en vecka så då förtjänar jag chocklad."

Det roligaste med bloggar är att desto dummare dom blir desto mer vill man läsa, undra om det säger mer om läsarens (brist på) liv eller bloggarens...

- Snälla, varför bloggar du själv om du nu är så kritisk till allt bloggande?
- Jag bara känner på mig att just min blogg har det där lilla extra du vet...

-

Gott och dyrt att komma hem till Sverige.

 

Gott = Lax, Knäckebröd, Loka-vatten, Feta ost (som faktiskt är Grekisk feta ost), Vin (inte ur påse), Blodpudding (ja, jag tycker det är gott), Lingon sylt, hyvlad ost (aussies har inte erkänt hyvlaren som hushålls produkt än), och alla andra tänkbara rätter lagade av någon annan än mig själv (Inte för att jag inte är super-kock, utan är bara lite less på att vara det just nu).

 

(självklart finns det lax och fina årgångsviner här också, men vi är rätt fattiga studenter)

 

Dyrt = Åka till Brisbane fram och tillbaka från Surfers kostar typ 30 kr, det räcker väl inte ens till plastfickan för busskorten i Sverige? Vågar inte ens tänka på hur mkt bussresorna nu kostar, SL höjer väl priserna varje månad nu för tiden?

Alkoholen är ju som flytande guld hemma, kommer ta emot att betala ett glas vin för 75 kr, när man vet att det ger 4 liter här.

 

 

 

Rätt nice att vara fattig student här ändå...

Idag kände jag att jag var tvungen att dela med mig av min dag och jag kände att Emelies kära läsare skulle få sig ett inslag av wifey Lena, Emelies fru, syster, städare, kock, sjukvårdare, psykolog, pet och room mate.

Jag vaknade av ett mullrande dovt ljud, stormen från gårdagen var fortfarande igång. Det var en alldeles underbar känsla som pirrade inuti min kropp. Jag var klar, mitt första år på Griffith University avklarat. Portfolion, essays och presentationer var överstökade. Jag log inombords.

De närmsta timmarna låg jag på soffan och tittade på morgon nyheterna och gjorde absolut ingenting. Min kropp var för tung för att göra någonting men samtidigt lättare än någonsin. Ingen stress, inga måsten.

Vid två-tiden hade stormen dragit över och jag började kika ut genom fönstrena. Pallade man ta sin kropp ut på en work out? egentligen inte, men simma i vassen i år igen vill man ju inte.

Jag satte på mig springskorna och laddade ipoden.

Jag gick ut på stranden, andades in havslukten och snurrade hjulet ner till Salem Al Fakirs album. Tonerna satte igång och jag började ta snabba steg. Stormen hade tagit med sig snäckor upp på stranden, alla möjliga nyanser av grå och blå, några nästan guldiga toner. Regnet duggade ner på mig men det gjorde mig ingen skillnad, det var en behaglig känsla. Just i det ögonblicket började någon bubbla inombords och jag kunde inte låta bli att le. allt känns så galet UNDERBART. Då hör orden "life will smile for you" Och det var precis vad det gjorde. Jag tog en djupt andetag och tänkte - Livet blir inte mycket bättre än det här.

Typ en sån där vanlig tisdag. Man går upp och tar en promenad längs stranden.



Sen hem och plugga lite, skriver på en kort novell som ska in på fredag. Kanske borde posta den på bloggen när den är klar?
När man fick lite skrivkramp så lockade stranden igen. Så vi körde en liten beach session.





Nu ska jag nog skriva lite mer, ganska nice om livet är såhär som författare/låtskrivare.
Jag är grymt motiverad!

Undra vad det blir för planer ikväll? Lena hade en ganska stillastående kväll igår då hon blev inlåst i vår hiss i 2.5 timme, så hon är sugen på utgång! Och det är jag med!

Det är en bra dag, en tisdag.

Äkta tease dag!