Wifey gästbloggar
Idag kände jag att jag var tvungen att dela med mig av min dag och jag kände att Emelies kära läsare skulle få sig ett inslag av wifey Lena, Emelies fru, syster, städare, kock, sjukvårdare, psykolog, pet och room mate.
Jag vaknade av ett mullrande dovt ljud, stormen från gårdagen var fortfarande igång. Det var en alldeles underbar känsla som pirrade inuti min kropp. Jag var klar, mitt första år på Griffith University avklarat. Portfolion, essays och presentationer var överstökade. Jag log inombords.
De närmsta timmarna låg jag på soffan och tittade på morgon nyheterna och gjorde absolut ingenting. Min kropp var för tung för att göra någonting men samtidigt lättare än någonsin. Ingen stress, inga måsten.
Vid två-tiden hade stormen dragit över och jag började kika ut genom fönstrena. Pallade man ta sin kropp ut på en work out? egentligen inte, men simma i vassen i år igen vill man ju inte.
Jag satte på mig springskorna och laddade ipoden.
Jag gick ut på stranden, andades in havslukten och snurrade hjulet ner till Salem Al Fakirs album. Tonerna satte igång och jag började ta snabba steg. Stormen hade tagit med sig snäckor upp på stranden, alla möjliga nyanser av grå och blå, några nästan guldiga toner. Regnet duggade ner på mig men det gjorde mig ingen skillnad, det var en behaglig känsla. Just i det ögonblicket började någon bubbla inombords och jag kunde inte låta bli att le. allt känns så galet UNDERBART. Då hör orden "life will smile for you" Och det var precis vad det gjorde. Jag tog en djupt andetag och tänkte - Livet blir inte mycket bättre än det här.
Jag vaknade av ett mullrande dovt ljud, stormen från gårdagen var fortfarande igång. Det var en alldeles underbar känsla som pirrade inuti min kropp. Jag var klar, mitt första år på Griffith University avklarat. Portfolion, essays och presentationer var överstökade. Jag log inombords.
De närmsta timmarna låg jag på soffan och tittade på morgon nyheterna och gjorde absolut ingenting. Min kropp var för tung för att göra någonting men samtidigt lättare än någonsin. Ingen stress, inga måsten.
Vid två-tiden hade stormen dragit över och jag började kika ut genom fönstrena. Pallade man ta sin kropp ut på en work out? egentligen inte, men simma i vassen i år igen vill man ju inte.
Jag satte på mig springskorna och laddade ipoden.
Jag gick ut på stranden, andades in havslukten och snurrade hjulet ner till Salem Al Fakirs album. Tonerna satte igång och jag började ta snabba steg. Stormen hade tagit med sig snäckor upp på stranden, alla möjliga nyanser av grå och blå, några nästan guldiga toner. Regnet duggade ner på mig men det gjorde mig ingen skillnad, det var en behaglig känsla. Just i det ögonblicket började någon bubbla inombords och jag kunde inte låta bli att le. allt känns så galet UNDERBART. Då hör orden "life will smile for you" Och det var precis vad det gjorde. Jag tog en djupt andetag och tänkte - Livet blir inte mycket bättre än det här.
LIVING THE DREAM
Kommentarer
Trackback
