Backpacking a la 2000?
Jag irrade runt likt ett blodtörstande djur i sökandet efter sitt byte; en internetuppkoppling eller någon form av kontakt med omvärlden. Men där jag befann mig var internet inte en vardaglig tillgänglighet, och det hade jag väldigt svårt att acceptera.
Jag kände mig fast i mitten av ett eko och paniken började sakta krypa fram.
Där stod jag nu omgiven av höga vackra bergsklippor och en civilisation bestående av ett nedsläckt vandrarhem, en obemannad bensinmack och en kyrka. För att inte tala om djurlivet, jag var omringad av Australiens mest omtalade djur; kängurus och koalor.
När jag kisade ut över den regnskogsliknande åkern möttes min blick av två oförstående ögon. En känguru hade tagit en paus från sitt glädjefyllda hoppande och fått syn på mig. Jag kände hur vi delade samma tanke: ”Vad gör hon här?”
Aldrig har jag känt mig så dum, trots att jag inte hade någon att skämmas inför. Jag befann mig på en plats där jag inte behövde tänka på någon annan än mig själv. I denna unika stund tar jag givetvis tillfället i akt att ihärdigt söka efter något så alldagligt, tids fördrivande och onödigt som internet…
Jag gav kängurun en medhållande blick och vände på klacken. Eller nja, inte riktigt en klack, mer en nedslipad gummisula tillhörande ett par gula flipflops.
Som avrundning referarar jag åter till rubriken...
